Efter fyra år i New Yorks lättsamma brutalitet och med löfte om det oförutsägbara är Anna Ternheim återigen aktuell med nya albumet "The Night Visitors", ute nu!

The Night Visitor har beskrivits som ett 'story telling album'. En träffande men uppenbar referens när det handlar om att definiera textdriven musik. För Anna Ternheim är det en term som inbegriper så gott som all musik, även den ordlösa. På det här albumet är dock det traditionella historieberättandet lika närvarande som Annas karaktäristiska inslag av plötsligt lyriskt mörker

Anna: "Det är något med melodierna och texterna i gamla folkvisor som jag alltid dragits till. Matt spelade upp "The Night Visiting Song" med Luke Kelly, helt fantastisk, precis den där känslan. Låten inspirerade albumtiteln, vi tyckte båda att den fångar skivans stämning väldigt väl."

Anna Ternheim insisterar på att alla berättelser ligger i betraktarens öron och ögon. Hon låter mycket vara osagt i sina texter och lämnar utrymme för tolkning. Trots det är hennes sånger fulla av bilder, finkänsligt inlindade i enkelhet. Ur den aspekten är kanske låten Bow Your Head albumets dark horse. En episk kärleksförklaring till naturens skönhet, till att tillbringa dagen med sin älskade utan tanke på framtiden. I Walking Aimlessly siktar Ternheim bara mot att sväva fritt och att få folk att sväva med henne, var och en mot sin egen fristad. Duetten The Longer The Waiting (The Sweeter The Kiss), ursprungligen av Pat McLaughlin, framförs på albumet av Anna och Dave Ferguson med hjärtslitande uppriktighet.

Dave Ferguson: "Vi var i studion och höll på att lära känna varandra när Matt Sweeney påminde mig om den sången. Jag började att sjunga den när vi satt där och Anna älskade den. Hon började sjunga med på en gång. Det är en av mina favorit sånger någonsin. Jag älskar vår inspelning av den! Den behöver aldrig spelas in igen."

The Night Visitor har en medveten nerv och närmar sig känslan av en live-upplevelse mer än något av Ternheims tidigare verk. All sång spelades in samtidigt som gitarrerna, ett djärvt drag som ger en avskalad äkthet som är ganska ovanlig idag.

Anna: " Jag ville att det här albumet skulle kännas råare och mer direkt. Ferg, Matt och alla musiker som var med var otroliga att arbeta med, ljudet satt i väggarna, i fingrarna och själen hos de här människorna. Kenny Malone är den enda trummisen som någonsin har bett mig om texten till en låt innan han spelade, för att hitta 'dess hjärtslag och inre mening'."

Anna Ternheims fjärde album illustrerar på något vis det grundläggande i hennes innersta natur. En gammal själ med en orädd, nästan barnslig girighet inför det outforskade. Ovanför ett par bruna och pojkaktiga smalben i två storlekar för stora skor, med ögonen högtidligt slutna sjunger Anna om misslyckanden och segrar, vänner och följeslagare, liv och död.