02 september 2009

Ljudkvalité

Hittade en artikel i DN för ett par veckor sedan som beskriver kvalitetsläget på ett bra sätt.

Mycket av musiken som jag arbetar med är inspelad för distribution och marknadsföring på vinyl och i radio. Ofta för att inte säga alltid var ursprungsinspelningen gjord på rullband. Både bandmediet och vinylskivan hade begränsningar i hur inspelningen gjordes. På rullbandet var det främst hur högt man kunde spela in innan bandets egenskaper gjorde att det låter dåligt. På vinyl fick det inte vara överbredd i stereo (låta som om ljudet kommer bakifrån) eller för högt och då speciellt i basregistret då nålen kunde hoppa. För att det skulle höras bra även i radio och då även i mono (en högtalare) var man noggrann med hur mycket stereo det fick vara. Det som skulle höras skulle vara ordentligt mixat och helst ligga i mitten. Dynamiskt (ljudnivåskillnader mellan lugna och starkare partier) skulle det vara för att lägga en extra dimension till musikupplevelsen. Bandbrus och skivknaster var försvårande omständigheter och därför kom uppfinningar som dolby A och SR som hjälpte till med bandbruset. För att det skulle höras bra i radio var det där man efterkomprimerade signalen ut till lyssnarna.

Förutom lyssningskvalitén fanns många tekniska begränsningar i inspelning och produktionsförfarande som gjorde att CD skivan och det digitala ljudet var efterlängtat.

Nu åter till Paulo Mendoncas tre album.