02 oktober 2009
När jag kom till UMG första
dagen på min praktikvecka, fick jag sätta mig i
receptionen för att vänta på min handledare Eric, i
och för sig var det jag som var alldeles för tidig.
När han dök upp berättade att han hade väntat
på att de skulle sluta regna för att han skulle kunna
gå ut och springa. Sportig kille, tänkte jag, som orkar
gå upp extra tidigt för att springa innan jobbet, men
sen visade de sig att alla på förtaget har gått
med i en Nike+ tävling, den som springer längst under en
viss period vinner. Alla verkade väldigt motiverade och kaxiga
inför tävlingen, i alla fall på webbavdelningen
där jag praktiserade. Jag fick en stol bredvid Eric vid hans
skrivbord och en liten laptop som tog en halvtimme att
starta.
Men sedan började "allvaret" och
jag blev satt i arbete. Min första uppgift var att hjälpa
till och slutföra ett "upp-pimpat" trädgårdsredskap
till ett hemligt projekt med en hemlig artist. Jag skulle limma
fast små minispeglar på småställen Eric inte
hunnit, så att slutresultatet nästan såg ut som en
discokula. En både annorlunda och rolig första uppgift
tycker jag.
Och efter de flöt arbetet
på, jag har fått sortera ut 80-tals låtar under
Universal på spotify, göra en egen spellista med mina
egna favoritlåtar
från Universal även där, framställa
statistiska diagram över olika artisters popularitet på
både facebook och universals hemsida, postat ut nya skivor
till tidningar och radio stationer och sedan provat på att
frankera alla dessa brev. Det är mer pappersarbete och
praktiska saker att göra på ett skivbolag än man
kan tro.
Fast jag har även fått lyssna
sönder öronen på ny och bra musik. Tex satt jag i
en hel dag och lyssnade på Markus Krunegårds 2 nya kommande plattor, och sorterade upp
Markus Krunegård pinns så att blodet sprutade på
fingrarna efter alla nålstick. Jag har gjort en remix på
Maruks nya singel "Hela livet var ett disco" som du kan
lyssna på.
Jag har fått provat på
väldigt mycket med andra ord, och allt har varit roligt och
nyttigt på sitt sätt. De va spännande att få
se hur allting går till, och att de finns så
många fler faktorer som spelar in i ett skivbolag än att
spela in sånger, och hur många anställda som
behövs till allt detta jobb. Min vecka har som sagt varit
över förväntan och det känns tråkigt att
behöva gå tillbaka till skolan efter det
här.
27 september 2009
Jag upptäckte just den tuffaste funktionen i Nike+. Man kan
alltså starta sånna här träningsprogram som
säger åt en precis hur man ska springa varje dag
för att bli superfit. Tydligen räckte inte dagens tre
kilometer, så jag tar ett långvarv ner till pizzerian
nu. See ya!

27 september 2009
Idag är det söndag. Det betyder för mig att jag
ägnar större delen av dagen åt att skriva in den
gångna veckans göromål i kalendern, så jag
inte ska behöva se tillbaka och tro att jag varit lat.
Ännu bättre vore förstås om jag kunde
lära mig att skriva in saker i kalendern redan innan de skett,
så dagen till ära ställer jag in den traditionella
söndagsstädningen och ägnar istället
större delen av dagen åt att föra in kluddriga
små anteckningar ur min Moleskin och
in i Outlook-kalendern. Målet är
såklart att alla tider som behöver passas ska finnas i
kalendern. Disciplin är viktigt. Se till
exempel detta lysande exempel från 1949 på hur mycket
fortare man tar sig fram i livet
Viktigaste nya kalenderposterna
24 september 2009
Många läsare är förstås nyfikna
på hur jag fick till min inledande rutt om hundranittio
meter. Nedan tar jag Google Maps eminenta satellitbild till
hjälp för att berätta historien.

23 september 2009

Såhär fint är mitt löparkit. Eric
♥ Nike+
UTMANINGEN
Den första oktober börjar en
ny period av mit liv. Under sex månader ska jag springa
för mitt liv (en mindre summa pengar), och som motstånd
har jag inget mindre än en hel bunt (jämfört med
mig) rutinerade friluftsmänniskor och
träningsnarkomaner.
Idag kopplade jag för första gången ihop den
avancerade mätutrustningen vi använder oss av. Det
är alltså den där lilla vita prylen under iPoden
som med kosmiska strålar synkar ihop sig med en liten
stegräknare i ena skon. Resultaten sparas i spelaren tills man
kopplar den till datorn, varpå allt åker upp och sparas
på det stora internet tillsammans med information om vilken
musik man lyssnat på och annat viktigt. Denna data
sammanställs därefter till tjusiga diagram och liknande
som vinnarna sen kan använda för att trycka ner
förlorarna ytterligare.
Peppa mig nu är du snäll.
10 september 2009
Klockan 07.30 åkte
jag förbi NRJs studio i Münchenbryggeriet på
Södermalm. Där stod redan säkert åttio
förväntansfulla tjejer och hoppades få en skymt av
bandet.
Media rapporterade förstås flitigt från
tillställningen också. En del blev lite besvikna att de
inte fick hälsa på bandet, men det kan
såklart inte alltid vara så lätt att vara
rockstjärna. Stort tack till alla som visade sitt engagemang i
alla fall!
Dagen fortlöpte
för bandet med ett otaligt antal intervjuer på hotellet.
Utanför entrén väntade tappert fansen från
morgon till kväll. En av de första intervjuerna var med
Kenza som skulle intervjua bandet för MTVs räkning. Strax
innan det var dags ringde Knappen & Hakim och bad oss om
hjälp. De hade nämligen försökt ringa Kenza
för att "ställa in" hennes intervju, men smart som hon
är svarar hon inte på okända nummer. Jag å
andra sidan är ju ganska hjälpsam i min natur, och drog
såklart iväg ett sms till fröken med
innehållet "De försöker ringa dig från
kontoret, kan vara skyddat nummer. Kan du svara?". Resultatet blev
ganska roligt tyckte vi. Kenza var visst inte lika
förtjust.
När intervjuerna var slut var det dags för våra
glada vinnare att få träffa bandet. Stort grattis till
vinnarna nedan!
- Josefin Jonsson Pettersson från
Hallstahammar som vann i Kenzas tävling
- Sofia Andersson från Stockholm som vann
i Spotifys tävling
- Karin Davidsson från
Göteborg som vann i Spotifys tävling
- Jessica Assarsson från
Allingsås som vann i Aftonbladets tävling
- Saku Urpiola från
Södertälje som vann i Aftonbladets tävling
- Maria från Stockholm som vann i NRJs
tävling
På plats hittade vi även några andra glada
ansikten. Kenza var
såklart återigen på plats, men en något mer
oväntad överraskning var att Andy Bell
från gamla britrockarna Oasis kom förbi
med son, dotter och dotters vän. Dessutom hade vi
såklart bjudit in våra kära medarbetare från
Madeleine Engberg från TH:s svenska Street Team och Mirjam
från svenska Fancluben





Glada människor med signerade
prylar.
När vi kom ut blev folkmassan
galen. De fick nämligen syn på sin hjälte
Kenza.
21 augusti 2009
Imorgon har videon till Markus Krunegårds nya singel Hela livet var ett disko premiär hos
aftonbladet. Igår spelade jag in ett litet klipp där
Markus i studion berättar lite om vad som händer i
videon. Se den imorgon på Markus artistsida!
Kristoffer Lindskog och Frida
Mörtsell från press2play gjorde en intervju
i parken utanför studion. Killen som är ungefär lika
lång som kiosken heter Calle.
16 augusti 2009
När frukostsällskapet lämnat Göteborg
åkte jag mot centralstationen för ett sista
försök att ta mig österut. Naturligtvis hade det
precis skett en olycka längs spårvägen, så
vagnen var sjukt långsam. Väl framme på stationen
plockade jag upp datorn och började leta resor. SJ - inga
resor på två dagar. SAS - inga resor på två
dagar. Malmö Aviation - inga resor på två dagar.
SJ igen - X2000 om två timmar! Awesome
tänkte jag såklart och köpte en biljett med
lånade pengar.
Vägen från Way Out West avbildad
på Stockholms Centralstation
Ett problem med engångskamerorna jag använt hela
helgen är att det är jättesvårt att hitta
någon som kan framkalla och scanna bilderna på en
söndag. På tåget fick jag gudskelov ett mail av Linn Stålberg med fina bilder. Här
är till exempel några från Wolfmothers spelning
på Lördagen
Andrew & Ian i
Wolfmother, foto Linn Stålberg
Andrew i Wolfmother,
foto Linn Stålberg
16 augusti 2009
Det var allas vår käre Martin Glemme som bokade min
resa till Göteborg. Tyvärr bokade han då ingen
hemresa. Precis som när jag skulle åka från
Storsjöyran för ett par veckor sedan är jag
alltså strandad i en stad helt utan resmöjligheter. Till
råga på allt har jag inga pengar på kortet, har
glömt bankdosan hemma och nästan inga kontanter, vilket
krånglar till det hela ännu lite mer. Eehm hörs
15 augusti 2009

Innan du läser det här inlägget bör du
köra igång spellistan här till höger. Den
går direkt till Florence + The Machines debutfullängdare
"Lungs".
Kameradilemmat fick lösa sig med engångkameror. Det
är kul både för att man ser tuff ut när man
använder dem, och för att bilderna ibland blir ganska
fina, i alla fall när det är sol och
medljus. Förutom fantastiska bokningar är
tveklöst det bästa med Way Out West det tropiska paradis
som dedikerats till backstageområde. Här finns barer,
grill, dj's med smak, sol och grönt vatten med döda
fåglar i. Såhär kan det till exempel se ut
när man sitter och dricker sin öl.

Farligt såklart, lätt att man fastnar, men det
gäller såklart inte er trogne reporter. Här dricker
jag till exempel öl i stora baren inne på området
tillsammans med (f.v.) Bruno, Linda och Niklas. Notera att
engångskameran tenderar att förskjuta utsnittet
något åt höger. Tur är väl det, annars
hade vi missat det fina leendet mannen i hörnet klädde
sig i.
Och ser man på, här till vänster står ju
Frida som till vardags sitter i receptionen på jobbet!
Fredagens stora höjdpunkt var förstås då
Florence + The Machine skulle uppträda i tältscenen.
Här poserar Martin, Florence och jag innan spelningen.
Notera att jag har på mig min
naturfotografutstyrsel som är tänkt att både ge mig
lätt access till fotodiken och skapa samtalsämnen
på efterfesten då jag på knagglig engelska kan
berätta om mina fotoresor i Afrika och dokumentären jag
just nu gör om likheter mellan festivalbesökare klockan
03.00 och olika vilda djur.
Florence gjorde lite intervjuer också, som här med
SVTs Per
Sinding-Larsen.
Florence fick sätta ihop sin egen drömfestival.
Här gömmer Per humoristiskt Martin i skuggan av
drömfestivalen. Jag har förstås suddat lite
på den, så håll utkik efter Florence + The
Machine i SVTs programtablå om ni är nyfikna på
resultatet.
Här diskuterar Martin och Florence viktiga saker på
bryggan medan jag dricker det sista ur min Carlsberg Lite
Såhär såg det ut på spelningen.
Tyvärr var det inte bästa forumet för
engångskameror, men filmerna längst ner är i alla
fall fina.


24 september 2009 20:47Eric Cederlund
eller hur, finast i stan!
24 september 2009 16:48Vincent Boiardt
Pepp! Pepp!
Gillar Flash-grejjen på sidan :D